riktigt skitväder. det blåser nordanvindar direkt från ishavet och rakt in i själen. och värdelöst duggregn pissar ner på mig. grattis. dessutom fick jag sova till 6.30 idag. men va fan liksom. försökte få sova vidare. men tydligen skulle alla gosdjuren ligga i min säng. fattade inte att jag alls låg kvar, men 9 gav jag upp och masade min trötta rompa ner för trappen. blev två formfranska med smör och ett ägg och en kopp te. inte ehelt enligt kostrådgivarna. maken sprang omkring i rask takt och med tyngdpunkten på hälarna. och städade. han använde ordet storstäda så då vet man liksom att jag också är inkluderad i hans planer. och inget fel med att jag ska vara med och städa. och inget fel att han komenderar operation storstädning. för jag skulle aldrig göra det. jag är urkass på ordning och städning. jag hatar att städa. hela jag är ett oorganiserat kaos. och jag mräker liksom inte oredan som jag drar till. det bara blir. har alltid varit så.men det stör inte mig (så mkt).  om alla mina kläder skulle ligga i drivor i sovrummet. so what? det enda jag faktiskt bryr mig om är toaletterna. hatar ostädade toaletter. äckligt. tvättar gör jag ofta och gärna. sen viker jag tvätten och låter den ligga på bordet några dagar, för att sen lägga ner den i tvättkorgen några dagar innan jag förflyttar den dit den ska. men hitttills har jag inte tappat bort ngt viktigt än. men visst letningsprocessen kan vara hyfsat stressande ibland.

men är så sjukt trött idag. har liksom ingen lust med ngt. vill bara ligga ner och glo. inget är skoj. vädrets fel. packade på mig och gullisen regnkläder och sen åkte vi för att hitta lite svamp. vilket inte gick nåe bra. kan inte dra med henne så djupt in i skogarna. ska dra en sväng med tea imorg. det blir nice. vuxna som prata utan att bli störda utav tjat. iofs med ett riktigt asosicalt sätt genom att gå och glo ner i backen med tio meters mellanrum. men man få vara nöjd med det lilla.

men nästa lör. denna tid ska jag var toksnygg ( kan en fettsugning, bröstförstoring, och ansiktslyftning läka på mindre än en vecka

? annars blir det svårt) och på partyhumör. barnvakt fixad. go for the best die hard.

sushin står på bordet. hungrig satan. väntar på mannen och ungen som är och shoppar godis. i mängder. natur och vanligt. härligt. frosseri. tittar på min sushi ska inte börja äta innan de kommer hem. maken har glömt min älskade light cola. tjurar ihop inombords. men vet att nästa gång glömmer jag bort ngt. öppnar ungens pizzakartong, och upptäcker att hon har fått fel pizza. en med champinjoner och köttfärs. försöker tråckla lite, men ungen vägrar äta. skriker svordomar inombords. maken åker och byter pizza. nu är han nog hemma. tar en huvudvärkstablett. mat.sen bib.

har kursat loss rejält i sthlm. funkade att åka dit och hem. var dock inte själv hade trevligt sällskap av kollegor. och lika bra det. är ju totalt inkompetent på det härmed att hitta. har ingen känsla av var man är, kan inte orientera mig själv. skrämmande dålig. vainade dock järnet över huvudvärk i två dagar. och jag har varit så trött. trodde att det berodde på de tidiga mornarna. men gick upp imorse. eller klädde på mig och huvudet höll på att sprängas. trodde jag skulle spy. hemskt. bara att kapitulera och gå och lägga sig. somnade vid 7.30 och vaknade 11. yr och illamående. insåg att jag borde äta kastade in en fryspizza, somnade till och fick svartfärgade pizza, men orkade inte göra ngn annan mat. sen läg jag och glodde framför mig. orkade inte följa med i intrigen i hem till gården. då är det fan illa. skickade sms att maken skulle köpa migräntabletter eftersom den förbannade huvudvärken inte släppte. men tyckte jag var lite varm, och japp. feber var det ju, ingen migrän. har säker haft det i några dagar utan att fatta. typiskt mig. det där med att lyssna på kroppen signaler är inte riktigt min grej. borde vara.

satte på datorn för att skicka ett med. till jobbet att jag inte var på kurs utan hemma och sjuk. men struntade i det. somnade om. vaknade och bestämde mig för att ringa till jobbet. tjejen på expeditionen svarade och beklagade att jag var sjuk. jag undrade hur hon kunde veta det. och jag hade visst maiat, och sen glömt bort det. inte på topp direkt.

hade tänkt gå att hämta gullungen, men orkade inte ens det. maken fick hämta. är helt slut i kroppen,och tokont i skallen. febern har gått ner lite. men är int ei form. men vill jobba imorg. men har faktiskt bestämt mig för att om  jag har sprängande huvudvärk imorg. ska jag inte jobba, eller har feber. i vanlig fall tycker jag att man alltid kan äta tabl och jobba om man har feber. men kanske kanske denna gång ska jag 'ta hand om mig själv'. fasiken vad tråkigt vuxet det låter.

efter att ha hämtat en superglad unge på dagis så fick hon värsta tokutbrottet på affären. släpade ut henne. hon saknade pappa. ville ha godis. och nappis. och allt allt var fel. bad henne sluta skrika fick svaret ' jag kan inte'. lugnade ner sig lite. åt mat. massor. var nog hungrig. satt och mös i soffan när hon säger: mamma kommer du ihå den där dagen när nippon dog (katten). då blev jag ledsen. men sen kom han tillbaka. vad svarar man på det?

ska på kurs imorg. och till och med på tors. ska bli jobbigt med pendlingen. suger. kursen, hoppas det blir kanon. får se. positiv i sinnet iallafall.

handlat handlat och handlat idag. gick in på en elektronikaffär, köpte det vi ville på mindre än en timme. och gick ut med mycket tunnare plånbok. blev jag lyckligare för alla grejer. kanske. vi får se. TV uppmonterad iallafall. fick lite mosade fötter när maken sköt upp en låg bänk rakt över dom, men dom höll. annars är det en sån där härlig spänning mellan oss. man ska inte bli irriterad men ändå. det ligger det liksom i luften. behövs inte mkt för att ngn ska snäsa lite.

ska dra hem till linda, arvid och albin. funderar nästan på att ta bilen fast det är 50 meter dit. jädra skitväder.  imorgon blir det shrek med gullisen.

funderar på att sluta blogga. kan va dags nu. vill egentligen, men känns inte helt 100 av olika skäl. man måste nog verkligen känna mig ( och det vet jag att många gör. puss på er) för att hajja dealen. mig.sättet och varför jag skriver som jag gör. och veta att jag är en tokironisk människa. måste tänka lite. synd. 

apropå dumheter: snacka om n00b...

Den unga lärarinnan från staden Inke i Ungern gjorde förmodligen sitt livs felsteg när hon laddade upp sina nakenbilder på skolnätet av misstag. Fast eleverna handlade rationellt, bilderna sparades ner snabbt till deras privata datorer och mobiltelefoner berättar den Ungerska tidningen Somogyi Hirlap.

Den unga lärarinnan lånade skolans digitalkamera för att fotografera sig själv i sitt hem, misstaget hon gjorde var att överföra bilderna från kameran till datorn via skoldatorn. Hon lyckades med konststycket att spara ner bilderna på en hårddisk som elever har tillgång till. Det sägs även att hon glömde att radera bilderna från kameran.

jag älskar möten. möten med andra människor. det är så fascinerande att möta andra. det får mig att tänka lite på mig hur jag är. andra människor speglar mig själv- vem är jag?

för längesedan så såg jag nog som mitt mission att berätta för alla hur fel de var. och fula, tyckte nog att de flesta var fula. jag var helt enkelt ursprunget till ordet BITCH. och stolt över det (inte nu, då) människor som jag kanske aldrig träffat förrut eller nära vänner. eller inte för nära för de vara liksom oantastliga. men många. om jag var på fest och såg någon som jag tyckte hade ful näsa japp då var det min uppgift att tala om för henne att du har ugly nose. vet inte varför, det var ju inte som om att jag själv tyckte jag var perfekt. men liksom jag stod lite över alla andra. tyckte de att jag var ful eller si eller så. so what, jag visst ju att de hade fel. hahaha. så patetiskt. min man ville inte ens närma sig mig i början eftersom han tyckte jag var så stram. överlägsen och bitchig. YES!

men ju äldre jag blev så insåg jag att utseeende inte var allt. och kanske kanske kan man inte rå för hur man ser ut. (kan fortfarande störa mig på hur folk lär sig, för det är ett fritt val. på samma sätt som att jag kan inse att vissa helt enkelt inte bryr sig om kläder, och tycka att det är helt ok att inte göra det. jag är inte en fashionista själv, längre.) men jag bryr mig fortfarande inte om vad folk tycker om mig. antingen gillar man mig eller så gör man inte det. i don´t care. take it or leave it.

tillbaka till min utgångspunkt. jag fascineras något otroligt av människor. jag är en grym iaktagare. hur iaktar folk mig. hur behandlar de mig vilken bild har de av mig. är  jag snäll? jag tycker alla människor har en mening och ett mål och det gör att jag blir lite förälskad då och då i olika människor. inte sexuellt, typ, men vissa gillar jag så hårt att man nog nästan kan kalla det för en förälskelse.

det är även det som fascinerar mig med mitt jobb, så många människor så olika förutsättningar. och så tokunderbara. i olika förpackningar, former. grymt. älskart. vuxna som ovuxna. alla möten formar mig som individ och får mig att växa lite varje dag. tänk att få göra det på jobbet. lyx ju.

det skulle bli för tomt om det inte ngn fanns där som värmde mig om natten.

det finns så himla många låtar om att göra slut. troligen för att det är så mkt been there done that faktor över det. för alla har väl älskat och förlorat i olika grad.  och

det är aldrig riktigt roligt att göra slut. jo en gång var det riktigt jädra tokbraskojvettigt att göra slut. och det kändes bara så bra. ren lycka. men annars så känns det inte bra. man har ju iallafall brytt sig om ngn annan. vet hur ngn funkar och så. delat tankar och shit. så man dör alltid en smula när man gör slut.

därför känns det lite extra ledsamt när nära och kära gör slut, eller i min vuxenvärld skiljer sig, separerar och när det är barn inblandade. det är tungt. jag tycker absolut inte att man ska hålla ihop för barnen eftersom kids inte är dumma i huvudet så märker det att det är knas, och mår bara ännu sämre. och väntar på nästa gång mamma och pappa ska bråka. det är tortyr för de små liven. så då är det bara att separera för barnens skull. låter väldigt enkelt, men tanken på att inte få vara med mitt gull varje dag gör mig smått panikslagen.

när dessutom två personer som man tycker så mkt om separerar så vet man liksom att man inte kommer ha samma kontakt med båda. trots att de är vänner (till en början), trots att man säger det är det skitsvårt. de blir oftast en som blir kvar i vänskapskretsen. iofs så finns både expojkvän (men det är så himla längesen så det är nästan preskiberat) och en exman.( kan var riktigt unikt.) men oftast så försvinner en person i paret ut i perferin. inte för att man tycker mindre om den personen utan för att det bara blir så. så himla trist. ska ta mig i kragen göra ett seriöst försök att hålla kontakten med henne denna gång.

dessutom blir jag lite ledsen i ögat, för jag tror på kärleken, oavsett objekt. så varje gång ngn breaks up så känner jag mig lite lurad. det skulle ju vara för alltid liksom. själv har jag inga såna självklara tankar om mitt eget förhållande. hoppas att maken vill ha mig så länge det går och är möjligt. hoppas på en livstid. (har aldrig lovat tills döden skiljer oss åt). jag ska göra allt för att underlätta för honom.

dag på jobbet. så var det. gick. bra arbetsmaterial as always.

dagens skäms:

 fanken vad jag gnälleratt jag inte har cash. har ju hur mkt som helst. eller nej det var verkligen intesant. men det är inte syn dom mig alls. jag klarar mig. och kan lägga undan en slant ibland. i sverige finns det faktiskt människor som inte har det så bra. och jag tar allti för givet som jag har. dvdn pajjar i sovrummet. ja köper en ny i helgen då då. maken undrar om vi inte ska dra på med en plattTV också. visst säger jag. inte så självklart faktiskt. och sen en ny dator ja kanske det. funderar på det ett tag. så jädra bra, men ändå gnäller jag om att jag inte har råd att göra allt jag vill. dumma jag. jag bor i ett stort hus, och har itne ens koll på hur mkt pengar jag har på kontot. har ingen aning. frågar maken om vi har cash och sen åker jag ock shoppar. galet egentligen. vet inte hur mkt lån vi har, eller hur mkt pengar så går åt till räkningar. slacker på den fronten. och ändå funkar det. och det gör inte det för alla. det har inte alltid gjort det för mig heller. kommer ihåg när jag bodde med en kille och hade bara 2000 pix i månaden att leva på efter räkningarna var betalda. halvskoj. men det gick. eller när jag hade studielån och bodde själv i en lgh. inte heller så fett, men fanken det går. nu bor jag ju i ett stort hus, har två bilar (inte nyaste men gångbara). och ändå gnäller jag. skärpning. mig är det inte synd om. jag har så jag klarar mig och mer därtill. jag borde donera mer pengar. donerar väldigt dåligt faktiskt, eller mer än medelsvensson tror jag, iallafall när något stort har hänt. men är annars inte med i amnesty eller ngt sånt. maken är, men han är ädlare än jag. får ta tag i det.

annars så känner jag mig som lite som att här kommer alla känslorna på en och samma gång. kär, trött, partyglad, euforisk, ledsen, lycklig, uppgiven. ett virrvarr av tankar och känslor. kan inte riktigt sortera. massor med jobb hem som jag inte riktigt kan fokusera på. men en galen konversation med bästajuckas gör mig alltid glad. puss raring! det finns ingen som kan kalla mig smulan som han.

känslomusik