Råkade skicka det här till Martin. Egentligen skullere till Linda. Så om du ser detta Linda är det gympa imorgon?

N1 är väldigt intresserad av faktaböcker. Alla typer av "nyfiken på" böcker, barnfakta älskar hon. Hennes lärarföräldrar gillar det ju självklart också även om rymden, där vi har befunnit oss länge inte är mitt specialistområde, hittar knappt polstjärnan, undertiden n1 berättade att Venus är den starkast lysande planeten och enkel att upptäcka. Jahapp.

However, idag så började hon och m läsa en bok om de första männikskorna, vilket n1 tycker var mycket intressant. Men hon undrade var de första människorna kom ifrån. M svarade, men hon var inte nöjd med svaret. Hon menade från början. Den första bebisen som fanns; vem matade den???

N1 briljerar återigen med ett smädande citat. Och nej, det var inte n2:an som sa saker så vältaligt igår, utan n1:an. N1 jublar vi åt när han verkar begripa saker, och säger doo= scoobidoo, päpä= äpple. Pappa= tappa eller pappa beroende på uttal. Tappa uttalas aningens snabbare. I övrigt har han ju ett helt imponerande ordförråd av; titta, där, mamma, katt.

Åter till n1:an.

"Om jag vore du skulle jag vara mer intresserad av verkligheten än mobilen"

Skämskudde.
Tror jag måste ge mig själv mobilförbud.

N2: sticker man in en nål i sig när man tatuerar sig?
Jag: aaa
N2: göre ont?
Jag: Japp, men det beror på var
N2: Vaddå?
Jag: det beror på var man tatuerar sig
N2: aha. Gör det ont om man gör det i Sverige?

Tack Jimmie Åkesson. Klockrena oneliners. För han skämtar väl?

Brrr. Gick upp 5. Gick och la mig igen 820. Vill inte upp nu.

Så där ja pad Thai, vårrullar och kycklingspett i jordnötssås intagna. N2 luktar flott i håret. Konverserat med martin och anders, den senare som jag planerade en date med, men som fick ställas in pga sjukdom. Jag har klätt mig fredagsfint. Och vi har nu huggit in på snacks och vin. Kidsen snacksen, jag vinet. Bra kväll.

Igår när jag skulle äta i matsalen och skulle sätta min matkupong på pinnen så signerade min kollega sin innan han satte fast den. Och jag undrade varför han gjorde det. Han sa att det var rutin och bestämt att vi ska göra det. Jag undrade om det var nytt, vilket det inte var. Sen trodde jag det var ett skönt, vilket det inte heller var. Så den grejen har jag inte fattat, fast jag sett andra ta pennan och klottrat ngt på kupongen så har jag aldrig ens reflekterat varför. Så nu på mitt andra år på samma jobb signerar även jag mina matkuponger. 2 hittills. Stort.